Denna dag visade Brandon mig "sin strand" Redondo beach.

Tog oss 10 minuter att promenera dit ifrån hans mammas hus. Och man kunde se havet under hela promenaden. Lycka.

Innan vi gick till stranden hade vi beställt frukost ( ja det verkar vara sånt man gör här), han åt breakfastburrito och jag french toast. Hur sött och mättande som helst. Inte direkt frukost jag är van vid. När vi flyttar över till lägenheten ska jag ha typ färsk frukt och sådant till frukost istället för deras frukost här är som middag för mig och det är lite väl mäktigt på morgonen.

Hursomhelst, Redondo beach var underbart och havet var underbart och allt var underbart. Jag kan inte förstå att folk faktiskt växer upp i sådan här miljö och att det är deras vardag. Wow.

Ljusa stränder, blått hav,soliga dagar och svajande palmer, ja . vardag.

Brandon sa att jag skulle tröttna snart, det tror inte jag. Eftersom staden är så stor, finns så många olika platser, stränder, shopping, byggnader osv att se. Ett av favoritställena när jag är i något annat land är mataffärerna, det är så häftigt.

 ´

Efter att Brandon och jag kommit tillbaka ifrån stranden åkte vi med bebisarna och hans mamma o Joel till Joels föräldrars hus i Manhattan Beach. Jättepigga 80åringar som de var. Och visade tydlig glädje över att se mig och var glada att jag kommit fram välbehållen. Sött av dom att bry sig så, då känner man sig välkommen. 

Vi åt lite jordgubbar där och sedan åkte vi hem.

På kvällen grillade vi jättegott kött och hade ris, guacemole, bönor, majskolv osv till det. Mums!

Som ni kanske märker är det mycket matprat härifrån och för att vara ärlig, väldigt mycket handlar just om mat här. Nästan så att man blir mätt av pratet.

Gick och la mig tidigt då jag inte hunnit vänja mig vid dygnsomvändningen än.

Ungefär så känns det just nu. Att jag kommer slänga mig ut i en stor värld och lägga mitt liv i denna stora stads händer.
Los angeles.
Vi åker med bilen mot Göteborg om 1 timme och 20 minuter. Jag är den enda som är vaken. Till och med katten sover.
Min plan var att stanna uppe tills vi åker och bli trött under resans gång. Saken är den att min plan fortfarande är smart, bara att mormor sa tidigare i telefonen att det kanske inte var en så bra plan trots allt, för att jag kanske då somnar på Frankfurts flygplats och missar planet mot Philadelphia.
Suck.
Måste man verkligen kläcka ur sig något sådant innan jag ska åka någonstans?Jag som är så paranoid .Nu lär jag ju inte våga somna alls, inte ens på planet, för då kanske jag sover när planet störtar och alla räddades utom jag, för jag sov under tiden. Eller om några terrorister kapar planet men passagerarna räddar situationen med sina högklackade skor och ses som hjältar när de landar i USA, utom jag då, för jag sov under tiden och inte hade jag högklackat heller, för att min pojkvän är kortare än mig ( vilket i och för sig är en dålig ursäkt då jag inte ger man fan i att jag är längre än han och han inte ger fan i det heller). Så jag ska leta efter ett par snygga högklackade skor i L.A
Låter flashigt, tycker jag. Synd bara att jag inte kommer kunna gå i dom, jag är nämligen höjdrädd.

En timme och 10 minuter.
Tur att jag har min gamle vän Conan på tv4 plus att kika på om tio minuter. Han är bäst!

Ursäkta för att jag flöt iväg lite för fort med fantasin tidgare i inlägget om störtning och krasch och allt vad det var. Bara att en liten detalj en mormor kan säga. gör så att jag förstorar upp den lilla detaljen till något enormt!

Min väska kommer förhoppningsvis klara viktgränsen på 23 kilo, jag tog faktiskt ut plockgodiset på ett kilo som jag nu tänkt lägga i handbaggaget.
Vilket nu för oss till nästa oro. Tänk ifall de kommer att skicka hem mig pga svenskt plockgodis för att jag svarar "ja" på en av frågopapperen jag kommer att behöva fyll i på planet. Man har ju fått höra skräckhistorier om apelsiner från Skara-familjen Gustafsson. Fy på er! Inte skrämma upp mig på detta viset. Tror ni att de skickar hem mig för lite lakrits och skumbananer?

Nu är det dags för mig att packa handbaggaget.

Tills vidare...